jävla idiot

Jaha hur inleder jag detta inlägg? Det är nog få vad som har missat det som hänt sedan sist. Förra lördagen drog jag på mig nummerlappen igen. Fem kilometer klassiskt var loppet, och jag åkte helt okej. Kanske lite väl trött på slutet, men med tanke på mina tidigare säsongsöppningar var det bra. Sen kom söndagen och jag hade bestämt mig att ställa upp i seniorsprinten. Startade som 35a (rankad 35a) och skrällde med en femte tid i kvalet. Sen följde kvalhiten och jag var långt fram på hugget genom hela banan. Tyvärr slutade min resa redan i kvarten då det skedde en incedent. När vi vängde upp på upploppet kom jag med hög fart och var precis om ena ryska samt påväg om nästa ryska, då jag blir kapad. Istället för att gå viadre till semifinal blir jag sist, åker ut, ryskan åker ut och jag blir mycket arg... Det man måste förstå är att helt plötsligt står jag där bland de som varit mina idoler, och lilla jag åker lika snabbt som dem?? Ja känslorna var verkligen utan på och gick inte att tona ner eller stänga innen när det hände. Fick till några fina rubriker i tidningarna. De utnyttjade tillfället jag bjöd på. Faktum är att jag kan inte lova att det inte kommer ske igen, för när jag tävlar och gör något jag har en enrom passion för lämnar jag inte känslorn utanför. Utan de är alla känslor som gör det så specillt. Idag åker jag till Idre för säsongens andra tävlingshelg. Blir spännande vad jag får med mig från denna helg! Jag är här med tillbaka på bloggen :)
 
Kommentera inlägget här: